Att känna sig bortglömd / Bara vara Jag

Har fortfarande inte riktigt lärt mig det nya tangentbordet, trots att jag haft det i två år snart. fingrarna hittar inte rätt och det är större avstånd mellan tangenterna. Men nu var det inte detta det skulle handla om, utan om känslan av att känna sig bortglömd.

Den kommer då och då, ganska så ofta, speciellt när det händer saker i andra människors liv, människor som man trott står nära, väldigt nära. Vänner. Vänner som gör saker utan att dela med sig, vänner som en trott har varit ens bästa vänner. Hur hanterar en detta? Jag vet inte riktigt än, jag har inte kommit på något bra sätt, mer än att gå och grubbla på varför jag inte var värd att få veta varför. hur kommer det sig att alla andra verkar veta om det, men inte jag. Jag som trodde vi var bästa vänner för livet ut, som trodde att vi kunde lita på varandra i vått och torrt.

Tydligen hade jag fel, tydligen var det bara från min sida som allt det där kom. Tydligen var det bara mina tankar som kretsade kring att vi två var viktiga tillsammans, och att vi hade allt som vänner behövde, trots en del mil emellan oss.

Men det handlar inte bara om en vän, det handlar om flera. De verkar fly som flugor när en viftar kring sig, men dessa kommer inte tillbaka. Jag ser allt de gör, för på facebook och på instagram följer vi fortfarande varandra, jag ser vad som sker och vad som händer. Men får aldrig vara delaktig i något som helst, nä, inte ens bli tillfrågad.

Det är jag, och bara jag som är. Sambon också så klart, som finns där i alla väder, men det räcker inte. Jag behöver ha ett socialt nätverk som kan fånga mig, förstå mig, och som kan förstå hur mina tankar går. Är det kanske därför de har försvunnit? För att jag har mått som jag mått? Är det kanske så att det är jag som drivit undan dem? Jag tror inte det, jag tror att jag ändå försökt ha kontakt med så många som möjligt. Men när folk istället för att ringa och säga grattis, skickar en hälsning på fb… då känner man sig inte mycket värd. Jag gör också så inbland, men det är till folk som jag inte känner allt för väl, sådana som jag inte har någon koppling till, egentligen, eller så gör jag både och, skriver och ringer. För att vara på den säkra sidan.

Jag vet inte vad jag vill få ut av detta. Kanske att jag behöver ge mig ut i djungeln av människor och försöka hitta nya vänner att förlita sig på. Att de en redan har, kanske inte har tid och kraft över till mig, med sina nya liv och allt. Trots att vi känt varandra i 20år.

3 reaktioner på ”Att känna sig bortglömd / Bara vara Jag

  1. Jag tror orsaken är just att du inte mår okej. Ofta vet de inte hur de ska bete sig, de tror att man har större förväntningar på dem än vad man verkligen har, de orkar inte själva för de mår kanske inte heller bra.
    Jag upplever samma sak från fler av mina nära vänner som bor där jag flyttade ifrån. Vi har inte orken att hålla tätare kontakt än via FB eller Instagram. Jag orkar inte prata i telefon och det drar genast ner kontakten med dem.

    Det är väldigt svårt att behålla vänskap när man inte är frisk. Inte ens bland de som faktiskt förstår. Men å andra sidan brukar just de själva vara i samma sits som en annan… inte friska eller ha ork.

Några tankar? *nyfiken*

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s