Hur svårt kan det vara? / Bara vara Jag

Fick igår besked om en glädjande sak angående sonen 10år. Han kommer få börja skola med behandling till hösten. En liten klass med bara 4-5 elever och ca sju lärare, elevassistenter och familjebehandlare. För ca två veckor sedan fick vi reda på att det var 90% klart, och att det endast var en underskrift som behövdes av sektionschefen. Men tydligen var det mer än så.

Jag skickade ett sms till vår ena nuvarande familjebehandlare som är rätt inblandade i oss och vår familj. Hon blev väldigt glad över att han kommit in, men sa att för två veckor sedan så hade det tydligen blivit ett nej. Han skulle inte få någon plats där. Det fanns inte tillräckliga själ för att han skulle behöva en sådan klass. Handläggaren på soc, som hade gett oss beskedet hade tydligen inte kunnat motivera varför han behövde en sådan klass. Hon hade ingenting på fötterna och hade tackat nej till familjebehandlarnas hjälp i ärendet. De som bara varit med oss i två år. Hon har träffat sonen en gång, under kanske 15min och tyckte att hon skulle kunna klara det helt utan hjälp.

Nu löste det sig, med hjälp av familjebehandlarna som lade till sina ord, och fick allt att ordna sig. Men ändå. Hur kommer det sig att hon inte kunde säga sanningen om hur det låg till? Varför sa hon ens att det var så pass klart som hon sa?

Jag vet inte hur jag skall reagera. Om jag skall bli arg och sur över hennes sätt att agera, eller bara vara glad över att han faktiskt fick sin plats där. Jag har ingen lust att tjafsa, det är inte det jag är ute efter, egentligen är det väl bara det att jag vill ha svar på hennes agerande. Men samtidigt vill jag inte hänga ut familjebehandlarna för att de har berättat detta för mig, samt att handläggaren antagligen är på väg att bränna ut sig, enligt uppgifter.

Men det är skönt. En sak mindre att behöva tänka på. Fokus på det bra.

Det var även skönt att hon ringde exet, att jag slapp ta hand om den biten. Han har inte hört av sig än om det beskedet. Jag hade räknat med ett minst sagt surt sms eller samtal. Det är nämligen så att han inte är så sugen på att låta sonen gå på en sådan skola, utan tycker att han skall flytta till honom. Han som inte ens kan ta hand om sig själv.. Finns mycket att gå in på där, allt han gjort och inte gjort. Fram och tillbaka och lite till. Osanningar och lögner viner fritt i luften där och en vet inte riktigt vad en skall tro om bu och bä.

Men så är det i alla fall. Ett litet steg emot framtiden. Håll tummarna för att det kommer gå bra för sonen nu. Att han får en chans att växa i sig själv.

2 reaktioner på ”Hur svårt kan det vara? / Bara vara Jag

  1. Jag är glad att sonen har fått den hjälp han behöver. Förstår dina känslor kring proceduren innan godkännandet. De som hjälpte ska ha en eloge för sitt engagemang! Och det ska du också ha!!!!! Kram!

    • Tack! De är helt underbara människor att ha i sitt liv kan jag lova. Och ibland känns det som att de gör mer än de faktiskt behöver. En märker att de faktiskt bryr sig =) Kram!

Några tankar? *nyfiken*

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s