Att kunna ta igen / Bara vara Jag

Jag har börjat kunna ta igen saker. Sådan som jag kunde innan jag blev sjuk. Sjukare.
Att läsa, åh vad jag saknat att läsa. Visst har jag i perioder kunnat lyssna på böcker, ibland, men det är absolut inte samma sak som att själv kunna läsa. Och när jag väl sätter igång, slutar jag inte förens boken är avslutad. Oftast. Inte så att jag läser ut den på en gång i sträck, men att jag läser så fort tillfälle ges. Beroende på hur lång boken är, krävs det oftast inte mer än ett par dagar innan boken är slut.
Jag läste något som jag aldrig trodde att jag skulle göra. Dean Koontz. Mhm. Jag föredrar ju King, men kände att jag beövde någonting nytt att börja med. Lånade på biblan till plattan. Mycket smidigt. Jag läste ut böckerna om Odd Thomas på en vecka. Alla fyra. Och jag måste säga att det är ganska så bra för att vara jag, som inte har läst ordentligt på två år, minst.

Det kändes bra. Att få göra någonting som en alltid har kunnat. Alltid har velat. Och som alltid har fungerat utan problem. Att få det bekräftat, att jag inte är helt borta, trotts allt som varit. Kanske kommer jag hitta tillbaka till mig själv. Nu har jag börjat på Joe Hill’s bok NOS4A2. Eftersom att han är Kings son, så är jag lite tvungen att läsa honom. Men han skriver bra. Jag har läst ett par böcker av honom tidigare. När kommer jag inte ihåg, om det var när jag var sjuk eller innan? Kan inte komma ihåg alls. Kan inte tänka mig att det var när jag var sjuk. Den är på engelska. Varför göra det lätt för sig. I och för sig, så har det aldrig varit ett problem för mig. Att läsa på engelska är inte svårare än på svenska, tror jag. Jag kanske inte förstår vart ända ord, men jag förstår meningen av meningen.

När jag läste engelska på universitetet tyckte ena läraren att vi skulle slå upp vart ända ord som vi inte förstod. Tror inte jag gjorde det en endaste gång. Det skulle bara ha sabbat allt. Kanske lite mycket tro på mig själv där, men jag har klarat mig hittills utan att få helt fel begrepp om texten.

Jag kan även spela på datorn igen. Inte långa stunder, men en timme här och en där. Pauser emellan gångerna. Jag blir trött. Orkar inte. Men det är ändå skönt som avslappning, även om det är spel som kräver tankekraft. Testade här om dagen att spela Guitar hero Live igen. Körde mot brorsan. Han är inte alls van vid de nya tangenterna, så jag vann stort. Det klarade jag ju iofs för några månader sedan också. Men det är bra att stärka sig själv ibland tror jag. Speciellt som jag varit så dålig som jag har, och förlorat så mycket.

Tror även att bloggandet är ett sorts bevisande för mig själv att jag klarar av mer än vad jag tror. Kunna dokumentera det som sker, lägga märke till stora som små saker. Få känna sig duktig. Någon gång. Utan att skryta. För det vill jag absolut inte göra. Det är inte meningen. Utan bara få säga att jag tror jag är på väg tillbaka. Sakta. Trappsteg för trappsteg.

Egentligen trodde jag att det skulle gå snabbare. Att jag skulle ta mig upp, bli som vanligt, utan några svårigheter. Jag trodde att det var så. Innan jag förstod att jag förlorade väldigt mycket i första insjuknandet. Kognitionen, kunna hålla flera saker i luften, stressen, dagar och tid. Så mycket blev påverkat. Jag visste ju knappt hur en lagade mat. Jag som är utbildad kock!

Jag vet inte om jag kommer kunna jobba så som jag gjorde innan. Om jag kommer komma tillbaka till min anställning där jag har den nu. Jag misstänker att jag blir omplacerad när det är dags. Det känns hårt, men ändå skönt. Det är inte några kvar där som jag känner. Så mycket har hänt under dessa år. Jag vet inte ens i vilken grad jag kommer klara av att jobba. Men det är ett senare problem.

Nu handlar det om att se framstegen. Att inte blunda för dem. Ta till sig dem och utveckla dem. Men det är lättare sagt än det låter. Men jag skall göra ett försök i alla fall. Ta dag för dag. Ta svackorna som de är. Försöka använda mig av de resurser jag har.

Jag är den jag är. Även om jag ibland, ofta, inte gillar det. Så är det så det är.

Ostabilt.

Känsligt

Nära att brytas.

Några tankar? *nyfiken*

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s