20160712 / Bara vara Jag

Tror att jag har slut på rubriker. I alla fall sådana som kommer på en gång. Kanske är det för att jag inte vet vad jag skall skriva. Det kan ha med saken att göra. Första dagen som jag är riktigt själv på länge, och jag vet inte vad jag skall göra. Har varit inne hos kaninen ett tag, introducerat ena katten för den. Det verkar än så länge gå bra. Katten är mer rädd för kaninen än tvärt om. Sedan är det bara två katter kvar, och hunden. Katten och kaninen kan gå lösa i rummet, de är lite smått intresserade av varandra, men katten spanar mest högt uppifrån. Katten hoppade in i ett hyllplan, där jag ställt ett kaninhus i gräs, så endast öppningen syns, självklart hoppade kaninen efter in, så det blev lite trångt. Katten hittade ut genom taket som kaninen ätit sönder. Men det såg lite roligt ut.
Skall försöka hitta lite grenar sedan. Låter kanske inte så svårt, men jag vill ju inte bara knycka grenar så att alla ser. Nackdelen med att bo i lägenhet med höghus överallt.

Pratade med psykmottagningen igår, det fanns inte någon ApoDos att hämta ut igår, och de på företaget sa att de inte fått in någon ny beställning. Så efter ett antal samtal till mottagningen, och uppringningar så fixas recept, men då med endast två modiodal per dag. Jag har fått tre varje dag i dospåsen. Så ännu fler samtal, och receptionen jagar läkaren, som i ett mail skriver klart och tydligen att det endast har varit två per dag, sedan utskrivningen i november. Aja, jag fick ta tre, om det nu var så jag hade tagit det de senaste månaderna. Tog kort på en apodos påse för att kunna visa att jag inte ljuger, inte för att jag tror att han skulle tro det, men för att ha mitt på det torra.

Barnen har nu åkt till sin far, och skall vara där till slutet av juli. Känns skönt, men samtidigt tomt. Det blir lätt dubbla känslor när det kommer till det. Har visserligen minstingen kvar, och han tar rätt mycket plats. Igår började han med att han skulle sova i soffan, precis som hans storebror alltid gör. Att storebrodern gör det, har nog med trygghet att göra. Att veta att vi finns här. Även om han är 10 år så är det inte mycket att diskutera. Vi försöker få in honom på rummet ibland, men det är inte alltid det går. Och han sover dessutom bra i soffan, utan att störas av det vi gör. Han har aldrig vaknat när vi tittat på film eller liknande. Så, så länge han får den sömn han behöver, och sover bra, så är jag nöjd.

Boendestödet kommer idag, hon som jag inte kommer allt för bra överens med. Men ja.. Vi får se hur det går. Vet ännu inte vad vi skall göra, Är egentligen rätt mycket som behöver fixas till här hemma. Har inte fått speciellt mycket gjort efter helgen som varit.

Tror jag skall spela lite innan det är dags att gå ut med hunden igen..

Några tankar? *nyfiken*

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s