När tårarna inte slutar / Bara vara Jag

Det finns inget stopp. Tårarna faller i stort sätt varje kväll. Så fort jag får tid att tänka efter, eller ser någonting som påminner om det jag önskar, om det jag hade.
Vänner som kramas, ringer varandra, pratar. Människor som bryr sig om varandra. Hör av sig. Istället avföljer jag gamla vänner på Facebook och Instagram, Klarar inte av att se vad de har för sig. Det är inte det att jag vill ha en del i allas liv, jag vill ha en del i någons liv, inte bara inom familjen. Jag ser hur jag blir utlämnad gång efter gång. Ingen inbjudning hit och dit. Jag vill bara vara en del av ett sammanhang.

Jag bir avundsjuk så fort jag ser bilder på tjejer som har lägre vikt än mig, som ligger där jag låg för bara två år sedan. Nu är jag 40kg mer, har svårt att hitta kläder som passar, äger knappt något smink och det jag har använder jag inte. Och varför skall jag bry mig, när jag ändå bara sitter hemma större delen av dagarna. Visst, göra mig fin för sambon ibland, men va fan.. Jag har fortfarande de där 40 extra kilona som inte går att trolla bort.

Jag förstår varför ingen vill vara vän med mig. För vem fan vill visa sig ute med mig? Vem vill höra mig klaga på allt och alla… Jag saknar min vän, nu är han så lågt borta, har annat att tänka på.. Om han bara visste. Han som alltid funnits där. Som vet allt och lite till. Som flera gånger har räddat mitt liv. Jag behöver DIG! Det finns så mycket jag behöver prata med honom om, sådant som bara han förstår. Sådant som jag bara vill säga till honom.

Varför är jag så skör nu för? =(

Några tankar? *nyfiken*

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s