Låg, lägre, lägst

Hela jag ryser. Det går kalla kårar genom hela min kropp. Jag känner mig ensam.
Vet inte hur jag skall tänka, vad jag skall göra, hur jag skall fungera.
För några veckor sedan, lämnade jag blodprov, inte bara ett rör fylldes, utan flera. Sedan några månader tillbaka har mina muskler börjat ge upp, eller blivit trötta av minsta lilla ansträngning. Att gå, hacka saker, monotona rörelser, gör att de säger ifrån, rör sig saktare, krävs mer ansträngning. Tyvärr är jag inne på att det är MS jag har. Då jag har fibro i botten, och det väldigt lätt att MS tolkas som det tidigt i skedet, så är det egentligen ingenting jag skulle vara förvånad över om jag har. Det är mycket som tyder på det, tyvärr. Proverna visade att jag var nära för höga blodsockernivåer och att jag hade förhöjda infektionsvärden. Det sista oroar mig. Tyvärr skickade läkaren bara ett brev med den informationen, och att nya prover skulle tas. Tills dess är det 15 dagar kvar. Lång väntan. Jag skall försöka ringa och se om hon kan berätta någonting mer om testerna. Skulle vara bra om jag fick veta lite mer.

Men allt annat är väl inte heller så bra. Jag vet inte vad det är egentligen. Det känns som att jag går på nålar.. Osynlig, bortglömd, tagen förgiven. Det känns som att jag vill gråta konstant, men ingenting kommer och ingen får se att jag är ledsen över någonting. Jag glömmer bort, tappar bort mig. Inget jag gör duger.

Jag är så felplacerad.

Jag har inga krafter kvar.

Några tankar? *nyfiken*

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s