Barnfrihet =lyxproblem / Bara vara Jag

Nu är det snart dags att gå. Kom inte riktigt upp när jag skulle i morse, men skickade ändå in något som kanske kan bli godkänt, efter lite omarbetning. Hamnar jag på ett E så är jag helt klart nöjd. Speciellt som detta inte är något som jag är bra på, och som jag inte förstår för fem öre.

Ringde precis till barnen. Nu är båda två där, och sonen skall stanna till på söndag. Vi behöver vår barnfrihet. Det är något som känns hemskt att säga, speciellt då man vet att en egentligen skall vara med sina barn 100%. Och inte vara barnfri mer än de de gånger som en har barnvakt. Men när en vänjer sig vid att vara barnfri varannan helg, eller vad det nu kan vara. Så anpassar en livet ut efter det. Så på samma gång som det är skönt, så saknar man de något ofantligt.

Men när dessa helger missas, så märks det på sambon, speciellt, att han inte är van vid detta. Eller så är det mer inställsamheten på att det skall komma en ledighet, som gör att reaktionen blir som den blir. Även jag tappar lite tålamod efter att det har gått tre veckor, och ingen barnfrihet har synts till. Lyxproblem, och problem som inte finns när en har barnen hela tiden. Men nu är det ett problem.

Nu är vi i alla fall barnfria ända till på söndag, vilket är väldigt skönt. Men trots det, så måste jag upp tidigt på mornarna. Igår kunde vi båda dock sova. Sambon hade tagit ledigt för att kunna vila upp sig. Något som verkligen märktes behövdes. Men nu är det jobb igen. Antar att han även skall jobba på söndag, så veckan går fort för honom.

Kanske blir det middag här ikväll, det återstår att se. Skickade mess till bror min, se om han och flickvännen kommer, lika så till systeryster.. Se vad vi hittar på. Spela lite kanske.. Eller bara sitta och snacka. Det löser sig. Måste städa bara, innan de kommer. För så som det ser ut nu, kan det inte se ut sedan.

Dags att göra sig i ordning. Skiter i allt som har med smink att göra, orkar ändå inte med något sådant..

Tillbaka / Bara vara Jag

Så, helgen har gått och barnen är nu tillbaka hos sin fader. Dvs jag är barnledig i tre veckor! Här skall det tas det lugnt kan jag lova. Inte göra mer än vad jag behöver och vill.

Ändå var jag uppe sju i morse. Sambon skulle till jobbet, och jag vaknade strax efter honom. Dock tog han sig inte dit, magen krånglar och han har ont. Ungefär samma som mig för tillfället. Inge skönt alls. Att vakna vid sju, ligga i sängen till halv åtta och sedan gå upp, är verkligen inte helt fel när en är själv och själv kan välja om en vill gå upp eller inte. Inte tvingas gå upp, endast för att barnen är på väg att riva sönder hela lägenheten eller bråkas så pass med varandra att någon skulle kunna bli skadad.

Var i väg till min fader i lördags, firade honom och sov över där. Tog sin tid att åka och barnen ville egentligen inte vara snälla och fina trots att det var lördag och godis fanns i min väska. Men vi kom fram tillslut ändå. Sambon var självklart med han också. Det bjöds på god mat, och tårta, ännu mera mat och spel.

Barnen fick snickra, kasta pil och hoppa  i en liten uppblåsbar pool. De verkar trivas där i alla fall. Skönt att komma dit, få lite hjälp eller vad en skall säga.

Åkte sedan till arboga igår för att lämna dem. Exet var inte i närheten när jag lämnade av dem, så ingen chans att gå på honom om pengar och liknande. Barnen verkade tycka att det var lång tid de skulle vara borta, och sonen såg väl inte fram emot det allt för mycket. Får se hur det går för dem.. =/

Tröttheten börjar komma, att gå upp så tidigt, var kanske inte helt rätt. Att sova några timmar skulle nog göra det bättre. Men samtidigt så vill jag inte ändra på min dygnsrytm nu, skall jobba på torsdag om foten tillåter och då skall det till att lyckas ta sig upp vid 5.. Ingenting jag ser fram emot direkt.

Skall försöka plugga ordentligt dessa veckor, så att jag klarar både hemtenta och seminarie som kommer. Seminariet är först, och sedan direkt efter det kommer hemtentan..

Skall väl fortsätta att plugga här, i morgon blir det läkaren för fotens räkning. Se om det kommer att gå att jobba på torsdag eller inte. Vill gärna ha en läkares koll på det innan jag överbelastar den allt för mycket!

Jo, jobbet ringde igår, en söndagskväll!! Hur tänker en då? Det var inte poolen, eller något sådant, utan hen jag jobbar för. Jag skall tydligen avbokas här om lite över en vecka, och då tycks det att jag skall byta pass, istället för att jag skall bli helt avbokad. Jobbet försöker då hitta ett pass som skulle kunna passa mig, istället för att få mig helt avbokad, detta utan att först kolla med mig, om det är ok att byta. Det bara antas att jag går med på det. Antagligen för att jobbets sambo skall få betalt för det passet.. Så uselt, behöver jag säga att jag blev leds? Det är inte första gången under min semester som det rings eller skickas mess till mig där ifrån. Sedan ringdes det upp fem min senare, för att kontrollera en annan sak, och för att säga att det inte ser ut som att jag kan byta med någon annan heller. Då sitter jobbet och kollar igenom schemat, för att se om det är någon som kan byta, eller om det kanske går att göra ett byte i tre steg?!?!

Ringde chefen idag, men fick inget svar.. Skall säga att jag inte tycker att det är okej att göra så, inte att jobbet ringer sådär som hen gör. Jag har sagt att poolen kan ringa, men jobbet skall inte ringa tycker jag!