Snurr, snurr, snurr / Bara vara Jag

Då var helgen här igen, och nu har dotra kommit tillbaka. Bara över helgen iofs, men alltid något. Hon är väldigt saknad när hon inte är här, mitt älskade hjärta. Men som vanligt blir det kaos när vi närmar oss sthlm och hon skall inte lyssna på mig för fem öre. Allt jag säger är riktat emot henne, tycker hon och jag säger aldrig till sonen. Så är det inte. Men förstår att hon känner så, då hon inte får något skäll av mig resterande dagar.. Tufft att ha det så, och att känna så.

Började läsa en bok igår [geim] Skitbra! Läste ut den idag på tåget tillbaka. Och jag kan säga att jag inte har spenderat många timmar läsandes den. Så mycket tid har jag inte ;) Ändå gick den snabbt att läsa, även om en önskade att den inte skulle ta slut.

Skall se till att sambon läser den också, tror att det kan vara en bok som faller honom i smaken. Det behövs brytas med den vanliga studentlitteraturen ibland, men det är inte allt för ofta som jag gör det när jag pluggar. Tyvärr. Även om jag är en snabb läsare, så brukar det aldrig bli av.

Ångesten har varit i schack idag tror jag.. Även om det var jobbigt att ta sig in till stan och åka där ifrån. Och inte mindre då jag märkte att tåget tillbaka, Inte stannade i flempan utan åkte den andra vägen.. *suck* Så det var till att åka ifrån centralen hem också. Jag som redan var stressad nog för att vi skulle hämta sonen på dagiset klockan fem. Men vi hann, gott och väl.

Pratade lite med sambon igår, angående det som jag träffat in på diagnostiseringen, och han var inte det minsta förvånad över att jag fått de jag hade fått. Det känns som att det stämmer ganska så bra på mig, även enligt honom. Jag är för duktig på att hålla allting inom mig.. Säger aldrig bu eller bä.. Om jag verkligen inte vet vad det är jag skall säga. Typ.

Det kommer bli till att plugga en del i helgen, har fortfarande en del att bli klar med, sådant som jag inte har börjat skriva på än.. Jag tycker att det är kul, men att det skall vara så svårt för mig att bli klar med vissa saker?! Eller snarare att förstå vissa uppgifter? Är det uppgifter som är krångliga att förstå, eller som talar emot sig själva, så går det inte att utföra dem. Hm.. Fattar inte varför det låser sig som det gör ibland.

Nä.. Skall försöka fixa i köket nu, se om jag kan få igång maten.. Om köttet har tinat någorlunda så att det går att sätta in den i ugnen.

 

Diagnos / Bara vara Jag

Sitter och halvsover i soffan. Fick ungefär sova endast en timme i natt, vilket nu gör sig påmint. Inte riktigt min grej att sova så pass lite. försökte verkligen att göra allt för att jag skulle somna, utan att ta medicin, men det fick inte speciellt bra. ´Men tror i alla fall, att det kanske blev någon timmes slummer.

Vad på psyk idag, och fick en del svar på de tester som gjorts.. Har en hel del personlighetsstörningar.. Depressiv, passivaggressiv, osjälvständig och fobisk.. Känns ju skitbra att pricka in ett helt kluster sådär.

Läs mer här på min andra blogg..

Hade världens ångest när jag var där idag. Visste verkligen inte vart jag skulle ta vägen. Men sa också som det var, att medicinerna har tagits bort och vad som väntas på..

Får skriva mer i morgon, ögonen går i kors..

Men funderar, även här, på om det finns något samlingsnamn när en har så väldigt många saker inom ett och samma kluster.

Orkeslöst / Bara vara Jag

Jag tappade totalt orken, just precis nu. Vill inte göra någonting alls. knapp skriva här. Surt..

Borde skriva på uppgiften.. Så att jag kommer igång med den. På söndag skall den in, men då har jag knappt tid att sitta. I morgon gäller det att arbeta snabbt. Börjar bli illamående.. Det passar sig inte nu!

Det gick i alla fall bra på psyk. Psykologen var trevlig, och lät mig ta den tid jag behövde för att säga saker och ting. Där var det inte någon stress med att vi måste bli klara med testet på en gång. Jag hade tydligen fel. Det var inte M.I.N.I som skulle göras, det var SCID II.. Jävla “mentalskötare” att inte ens kunna förmedla rätt sak.. Eller om det bara är jag som förväxlat det.. Får kolla igenom bloggen, om jag skrivit rätt ifrån början. Men jag har verkligen för mig att hon sa att det var M.I.N.I vi skulle göra.

Sak samma. Vi hann börja på den, men inte mer. Tiden rann iväg. Skall träffa henne nästa vecka också, då skall vi fortsätta. Sedan sa hon också, att det är inte Bestämt, att vi bara har tre gånger på oss, utan det tar den tid det behöver. Jag babblade på en hel det, och det var skönt att höra att det inte bara var skitsaker som jag hade att ta upp, utan att det var väsentliga saker.

Får väl se vad jag tar upp nästa gång..

Hon tyckte att det var konstigt att vi inte hade gjort depressionsdelen på förra testet, och att jag inte hade fått reda på hur jag låg till i det övriga delarna. Hon skulle se till att jag fick svar på det nästa gång jag kom. Jag vill gärna veta hur jag ligger till på de olika delarna.. Vad jag prickar in och inte.

Nä.. Dags att sätta fart.. Jag får ingenting gjort om jag bara sitter här och ugglar.. Tyvärr. Detta räknas inte som pluggande!

När det visar olika, vem tror en mest på? / Bara vara Jag

Var på psyk igår, och pratade med min KP(?) där, vi gjorde M.I.N.I test och ja. Jag har tydligen inte egentlig depression enligt henne. För om jag hade det, så skulle jag ligga i sängen, och inte orka göra någonting alls ungefär, och jag förstår henne där, hennes tankar. Men samtidigt, så har jag gjort det där testet, för bara några månader sedan, och då sa läkaren på danderyd att jag hade det.

Frågan är vem jag skall tro på mest? En mentalskötare/psykoterapeut (psyk) eller en Psykiatriker/läkare (Danderyd)? Jag tycker inte om när ett och samma test, stänger mig ute ifrån vissa saker.. Om ni förstår hur jag tänker?

Jag brukar ha en tendens till att lyssna mer på den som har mest erfarenhet, och i detta fall, så är det läkaren på Danderyd. Och vad jag har läst, så behöver en inte heller vara sängliggandes konstant för att ha EG.. Jag gör saker, ja, jag får mitt liv till att fungera, men av vilken anledning?

Sak samma.

Hon, mentalskötaren, ringde idag i alla fall. Jag skall göra SCID II också, och vi skulle ha gjort den på måndag, men hade funderingar på om jag skulle göra den med psykologen i teamet. Hon hade idag pratat med läkaren, och kommit fram till att det skulle vara bättre om psykologen gjorde den med mig. Dels för att hon kan mer om det, och har lättare att se om det förekommer några “avvikelser”. “Då vi har misstankar om diagnoser som kanske finns” var väl en av de meningar som sades, lika så så finns det nu misstankar om att det är något neuropsykiatrisk också. Vilket känns “bra”. Förra veckan var det verkligen som att hon inte trodde på mig alls och det jag sade.

Var även på Tom Tit’s igår, åkte luftballongen, riktigt högt upp i luften!! Men sedan var ångesten högre än vanligt igen, usch oh fy för att vara ibland en massa folk när det blir så. Jag hade medicin med mig, men den var inlåst, och då vi inte hade någon mer femkrona, så kunde jag inte öppna och ta. Det var helt enkelt bara till att stå ut =/

Idag blir det till att åka till sambons syrra, så att barnen får leka med hennes barn. Hoppas på att vara ute.. Och att barnen skall få bada i plaskdammen. (skall bara komma ihåg att ta med mig)

Hann inte skriva igår.. Eller hann och hann, orkade inte riktigt, plus att jag kollade igenom datorn efter en massa fel. Får bluescreen lite då och då, utan någon större anledning =/

Är dålig på att kommentera nu, lika så att svara på de kommentarer jag får, eller att inte svara ordentligt iaf. Förlåt för det! Jag skall bättra mig, skall bara komma på fötterna lite mer.

Ser fram emot besöket på psyk / Bara vara Jag

Skall snart få i mig lite kaffe här, och börja skriva en lista. Idag bär det av till psyk för första gången.

Kommer att vara där i god tid, för jag har inte en aning om var det ligger, eller hur en tar sig dit ifrån busshållplatsen.. Se hur det går! Det skall iofs inte vara så speciellt långt, men det betyder inte att det gör det lättare för mig att hitta!

Nervositeten ökar lite måste jag säga.. Efter att ha försökt i tre månader snart, på en del andra öppenpsykiatriska mottagningar, så är det äntligen dags.

Sambon förstår inte hur jag kan se fram emot detta.. Måste vara väldigt svårt att förstå, när en inte är där själv. Att kanske lyckas få förståelse för en själv, och få rätt hjälp? Skulle det vara så fel?

Dags att hämta kaffet, försöka få upp sambon som ligger och slumrar. Han har sagt åt barnen någon gång, men ja. Han kanske har fått sova någon timme extra i alla fall.. Vet att han är trött, vi var helt slut efter gårdagens övernattning och promenader. Tror att jag somnade inne hos sonen igår..

Nä, nu ropar kaffet på mig! Mjölk och socker, och så lite mackor till barnen, så kan morgonen börja!