Jag mår skit / Bara vara Jag

Det ifrån igår sitter kvar. Det försvinner inte. Trots att jag fick sova bra i natt. Jag kan inte sluta tänka på det. Vet inte hur jag skall göra för att bryta.

Igår rullade tårarna. Sakta ner för mina kinder. Undrar om det kommer bli så igen,  nu är boendestödjaren kommer. Undrar om jag kan släppa fram allt som är. Vet inte om jag vågar. Kanske kommer masken med leendet fram för att dölja det som egentligen är. Vi får väl se. Jag skulle egentligen ha gått och tränat nu på morgonen, men jag har ingen kraft till någonting alls. Kanske kan jag göra det senare, återstår att se.

Allting blir sabbat när saker händer. Det får liksom aldrig vara lugnt. Aldrig duga som det är, utan det skall hela tiden komma nya saker. Jag klarar knappt av att se på hunden, jag har så dåligt samvete. Visst, hon har inte ont och det verkar inte klia, men ändå =( Jag vet inte vad jag skall göra.

Sitter i soffan. Tiden går snabbare än vad som känns. Den rusar fram, trots att jag inte gör någonting speciellt.
Jag har funderingar på att stänga av telefonen ett tag, för jag orkar inte prata med människor just nu. Kanske bara skall ha igång smsfunktionen. Slippa höra andras röster, slippa tänka på allt en säger fel, att inte behöva komma med svar precis på en gång. Men jag vet inte. Vi får se. Försöker vara inne på FB mindre än vad jag brukar. Jag orkar inte med allas glada inlägg. Skrytinlägg. Sådana som får mig att känna mig värdelös, för vad jag lyckats bidra med? INGENTING. Alls.

Det blir så solklart i sådana situationer. Att alla andra är bättre än mig, för att de lyckas i livet. Här, i det här hemmet, stjälper vi allt som ges till oss. Det räddar oss inte.

Det där med att en gång vara / Bara vara Jag

FAN! Jag vet egentligen inte vad det är med mig. Kanske är det för att sambon har för ont i ryggen, och inte kan ha barnen på kvällarna, eller så är jag på väg ner i en depression igen. Eller jag är redan där. Men ni förstår vad jag menar. Jag går djupare och djupare, har ingen aning om vad jag skall göra på dagarna, då jag är ledig och barnen är iväg. Hur fördriver man tid? Jag behöver mitt jobb. Jag måste få veta vad jag skall göra, jag måste!

En gång i tiden, så kanske jag visste hur jag skulle göra, hur jag skulle få tid att gå. Det var på den tiden då folk hängde på MSN, det var alltid någon inne att snacka med. Men nu då? Jag avskyr FB’s chatt, och skype… ja.. vad säger man om det? MSN var helt klart bättre. Visserligen är det väl så att folk jobbar under dagarna, den tid på dygnet då jag inte har någonting att göra.

Städa, påbörja mat, plocka, dammsuga, vika tvätt, ta hand om mig, spela, osv. Det finns hur mycket saker som helst att göra när man är hemma själv JAG VET! Men jag kommer mig inte för att börja med sådant. Jag har spenderat några timmar i soffan med att måla, ligga ner och titta i taket, och göra ingenting, vara rastlös. Men vad händer nu? Vad gör jag för att få tiden att gå?!!?

Nyheter? Helt perfekt / Bara Jag

Sitter och väntar på att ett jobb skall läggas ut på kommunens hemsida. Ett jobb där chefen vill ha mig, men som jag måste söka. Jag vill ha det, så himla gärna. Vet inte om i vilken omsättning det är, om det är 50 eller 100% eller någonstans där emellan, men jag vill ha det hur som. Det spelar ingen roll. Inte heller hur många helger det är. Det skiter jag i. Helt och totalt. Jag vill ha det.

Det har inte kommit ut än, och är inte heller säkert att det kommer ut idag. Men jag kommer att ha stenkoll. Jag kommer bra in i gänget, jag trivs med de flesta där, och jag vet vad som skall göras. För en gång skull så kommer det jag kan, till nytta, ordentligt.

Boendestödjare. Tänk att jag, som på sitt sätt egentligen själv skulle behöva en boendestödjare, kanske skall jobba som det. Men det är väl också därför som det fungerar. Tydliga rutiner och scheman. Det står klart och tydligt vad som skall göras var och när, och med vem, hur dagarna är uppbyggda och så vidare. Om de bara viste hur jag egentligen är. Där är det var sak på sin plats, och det står var det skall vara. Här hemma, är det huller om buller. Och jag måste fatta beslut. Det behöver jag inte göra där, det går på.

Att både chefen och arbetsledaren vill ha mig där, är helt ofattbart, frågan är bara om jag får det. Om det inte är någon annan som måste gå före. Fan jag vill verkligen ha det där jobbet.

Det är helt perfekt

Ensamt / Bara vara Jag

Det kryper i mig, och jag vet inte ens varför. Rastlösheten är närmare än vad den brukar vara, mer påtaglig.. Kanske är det för att det är måndag, barnen är i skolan och sambon jobbar. Kanske.. Men jag tycker att det var så även igår. Och inte kunde jag göra någonting åt det heller.

Jag kan sitta och stirra på datorskärmen, i timmar, utan att egentligen göra någonting speciellt. Bara se den. Irritera mig på alla fläckar, men inte orka göra någonting åt dem. De finns där, jag skall irritera mig på dem, det är meningen. För jag orkar inte ta bort dem. Skräp, va fan, spela roll. Det finns så mycket annat sådant här omkring i alla fall.

Planer på öppna förskolan idag, men Grodan är förkyld och jag lika så. Kanske inte mycket, men så att det räcker för att folk skall börja undra varför en är där, smittar de andra. Men samtidigt så vill jag. Träffa folk, vara social, se saker. Inte sitta här instängd och bli som jag blir.

Börja/lära mig sticka kanske.. Eller varför inte med makkramé igen.. Eller måla, eller läsa en bok. Det finns många saker som jag vill göra, som jag vet att jag inte kommer att ta tag i så länge jag är själv hemma.

Träffa folk.. Ja tack.. Om det inte vore för allt annat..

Misslyckad / Bara vara Jag

Även om så kanske inte är fallet, så är det så det känns.

Jag har bestämt mig, jag kommer ta “ledigt” ifrån universitetet och studierna.. I morgon blir det till att anmäla sig till ams och se vad de har att säga. Underbart! =/

Går det att känna sig mer misslyckad än så?