Hjärnskrynkel / Bara vara Jag

Har påbörjat en ny medicinkur.. Skall ta den på kvällarna som ett kompliment till den vanliga SSRI medicinen jag tar. Kan inte säga att jag mår bra av den.. Inte ännu. Gårdagen var ett helvete, spydde och sprang på muggen om vart annat.. Plus att vi hade gäster. Jag låg och sov större delen av tiden.. Jävla mirtazapin.. Men idag är det bättre. Antar att det har att göra med att jag igår tog en halv tablett på morgonen då jag var helt borta på nätterna. Det funkar inte att inte vakna under natten när man har barn..

Men ja.. I natt funkade det i alla fall. tog en tablett igår kväll, idag mår jag bättre. Antar att illamåendet är under natten när jag sover, då jag inte märker någonting. Kanske kan det fungera.. Skall ge det någon vecka till. och se så att illamåendet inte kommer tillbaka.. Om illamåendet försvinner, och jag kan vakna på nätterna, så skulle denna kunna fungera.

Ångest / Bara vara Jag

Fy i helvete!
Det kryper i mig, fram och tillbaka, försöker hitta andra saker att tänka på. Allt ger mig ångest, så att försöka slippa den, är lönlöst. Den jagar mig. Får mig att springa i cirklar utan att komma fram dit jag behöver.

Katten är fortfarande borta. Ångest för att jag kanske inte gjort allt jag kan för att få in henne, ångest för att jag inte varit ute tillräckligt, ångest för att jag inte kan sitta ute i flera timmar och vänta.

Plugget släpar efter, alltid finns det någonting annat att göra. Jag tar hand om en massa saker, ångest över att försöka börja skriva, att det skulle ha varit gjort för länge sedan, att jag vet att jag kan, men inte kommer igång. Den nya kursen har börjat, och om jag inte kommer igång nu och blir klar med resterna, kommer jag inte att få några pengar. Vad gör jag då? Inget CSN = ??

Hemmet faller då och då samman, jag faller samman. ångesten över allt som går att ha ångest över gör så att jag inte orkar. Kroppen har ont. Foten har börjat värka igen (Efter sprickan och stukningen förra sommaren), jag haltar större delen av dagarna och fibron börjar göra sig påmind igen. Tabletterna hjälper inte riktigt, och jag borde ta och ringa till psyk för att tala med psykiatrikern där om min medicinering. Det som de har att göra.

Är orolig över att jag skall ha missat kallelsen till psyk och utredningen, tänk om den kommit bort i all vår annan post, som jag inte öppnar? Vad händer då?

Så många samtal som måste ringas, så många uppgifter som skall göras, tiden försvinner på allt för många olika saker..

Jag mår inte bra..

Kört fast – Risk för ras / Bara vara Jag

Jag har verkligen kört fast, i allt. Det spelar ingen roll vad jag försöker mig på, jag kommer ingen vart i alla fall. Som vanligt är det så att allt jag gör blir fel. Inte för andra, men för mig själv. Hur bra känns det? Inte alls. Men jag vet också att dessa tankar kommer att försvinna. Men de kommer också att komma tillbaka. Dock är jag mer stabil nu, går inte ner mig lika djupt, så antar att medicinen hjälper till viss del. Än så länge har det väl endast gått tre veckor, så jag kan inte direkt vänta mig några underverk. Är fortfarande där i risken för ras.

Kanske började det med mailet ifrån läraren igår, ett svar på en uppsats jag gjort. Fick ett D. Visst det är godkänt, men ändå.. Väldigt långt ner på skalan. Jag brukar kunna nöja mig med det, det brukar inte vara några som helst problem.. Men tror att det är hans kommentarer som gör det. Inga direkta anvisningar till vad som skulle kunna göras bättre. Bita ihop, kanske skicka in en annan version, men tror att jag skippar den biten. Plus att snart skall uppsatsen in, om en månad (max) och jag har inte ens börjat än. Undrar hur jag skall lyckas att få till det. Allt bara skiter sig just nu.

Jag orkar inte vara social, orkar inte vara jag längre.. Tankarna kring att jag vill att någonting skall hända, blir allt fler, och kommer allt oftare. Antagligen för att jag inte längre orkar ta ansvar, eller någonting i den stilen. Jag vet dock, att det är något som jag inte kan komma ifrån.

---

En bra sak hände i alla fall idag. Psyk ringde och sa att hon hade satt upp mig på listan för utredning, med frågeställningen ADD. Känns bra, känns som att vi är på gång nu. Men det kommer inte att bli förens till hösten, men dit klarar jag mig allt. Det gäller bara att jag skall hitta någon kontakt att ha fram tills dess, i någon form. Vilken vet vi inte än. Men vi skall kolla på det om lite mindre än två veckor. Jag behöver verkligen någon att prata med just nu, så jag hoppas att det skall  gå att lösa på något sätt.

Får väl helt enkelt se hur det kommer att sluta. Men det är ett steg i rätt riktning..

Jag lever / Bara vara Jag

Helgen är över, och jag tror att den har gått helt okej utan några större strider. Dotra åkte tillbaka idag, eller snarare, jag åkte tillbaka med henne. En kort helg, men det var samtidigt skönt att komma hem i tid, och inte klockan 18.. Nu var jag hemma halv fyra istället.

Höjningen av Fluoxetin har jag inte märkt av än.. Inte vad jag vet i alla fall. Känns som att den vissa dagar påverkar huvudvärken till det bättre, men jag är osäker där, där emot hoppas jag att så är fallet.

Väntar på att Psyk skall höra av sig, hur det går med att få med mig på listan, och om en ny tid där vi kan diskutera behandling under tiden, tills det är dags för utredningen. Spännande med många saker samtidigt, men samtidigt så undrar jag hur jag skall hinna med allting. Kanske är på tiden att börja köra schema hemma, och faktiskt följa det. Plus att sitta mer på kvällarna igen, om jag orkar.

Jag lever i alla fall.. Ville bara säga det.

Koncentration / Bara vara Jag

Idag är den verkligen inte på topp! Vet inte hur många gånger jag har tappat bort mig ifrån vad det egentligen var jag höll på med. Sitter och pluggar, skriver i blocket och skall föra ner det i Word, men tror ni att jag kommer ihåg det? Nä, jag sätter mig och fipplar med andra saker. Kollar Facebook, kollar mailen, fixar tvätten och så vidare. Tillslut kommer jag på mig själv med att undra “vad var det egentligen jag skulle göra?”.. Känns bra det..

Idag höjdes dosen på fluoxetin.. Är nu uppe på 20mg och jag hoppas att jag kan stanna där, men det vet vi inte än förens om ett par veckor. Det återstår helt enkelt att se.

Aggressionen har lagt sig lite i alla fall. Känner mig inte lika ilsk som igår, så jag hoppas att det fortsätter så, att

Dags att försöka återfå fokus.. Med betoning på Försöka..