Ny månad / Bara vara Jag

Det går fort ibland, eller nu. Jag tror inte att jag riktigt hänger med. Sonen har börjat ny skola, dotra går i skolans jobbigaste klass (enligt lärare) och minstingen verkar trivas som fisken i vattnet. Själv går jag på praktik två dagar i veckan, för att kunna jobba upp mig lite innan det är dags för arbetsträning via arbetsgivaren. Samtidigt skall jag ha boendestöd, klara av att fixa hemma, kanske gå och träna de dagar kroppen tillåter, gå på möten med skola och läkare, och alla andra sakers som hör vardagen till då det finns en del funktionsvariationer i familjen. Livet är helt underbart ibland.

Men jag tror att det går framåt. Sakta. Det är bara sömnen som spökar ordentligt. Har fått några tabletter som innehåller melatonin och är depotabletter, vilket borde göra att jag får en bättre sömn än vad jag har nu. Men ännu har de inte hjälpt. Två nätter har gått, och visst, jag somnar nog snabbare, men jag vaknar likförbannat efter någon timme och kan inte somna om. i natt låg jag nästan vaken i tre timmar. Kollade Facebook, skrev lite kommentarer på sådant jag missat tidigare, läste lite på omtalat, snurrade runt lite helt enkelt. Sen gav jag mig själv lite Reiki healing, och då somnade jag nästan innan jag var klar. Jag ansåg att jag var klar när jag började dåsa bort.

Skall se vad jag skall hitta på idag.. några timmar framöver är sambon borta, och minstingen är hos sin farmor till i morgon. Lugn och ro helt enkelt.

Varannan dag / Bara vara Jag

Varannan dag kan jag klara av att göra saker, dagen efter blir till att spendera i soffan, sovandes. Det märks att jag gjorde saker igår, att jag inte bra satt still. Det resulterade i att jag sov som en stock här under dagen. Jag vaknade halv tre, och hade då 26 missade samtal från dotra som försökt få tag på mig. Inte så lyckat, då känner en sig inte som en bra mamma. Som tur var, så var det inget viktigt.
Måste komma på att höja volymen när jag lägger mig ner för att sova

Har i alla fall varit ute med hunden nu, trots att hon egentligen helst ville ligga i gräset och mysa. men inte när jag är med inte!! Ett litet tag, men jag låter henne inte ligga där i evigheter inte.

Och jag som hade tänkt göra ostpaj till middag idag. tyvärr tog vi slut på osten igår, och vi har inte speciellt mycket mjölk och vi har ingen skinka.. Känns som att jag måste ta mig och handla, om inte sambon kan göra det när han slutat jobba.. Vi får se hur vi gör. Skall försöka få tag på honom och se vad han tycker. Skall jag handla, så blir det på den dyra affären, antagligen, om jag inte tar mig ner till centrum och möter upp sambon där.. Ja.. uppskrivna tankar i den ord de kom. Inte så intressant för er, men ett sätt för mig att kanalisera mina tankar. Förlåt. Men det är min blogg och allt jag skriver är inte intressant.

 

klockan tickar / Bara vara Jag

Fan också! Nu är det dags igen. Tiden tickar så snabbt iväg och ångesten springer mig i hasorna hela tiden. Det spelar ingen roll vad jag gör, letar byxor eller sitter här, slänger igång en tvätt, eller fixar med någonting annat. Den är där. Flåsandes. Jagandes. Den kommer att ta mig, den har redan börjat krypa in under mitt skinn och jag känner hur den tar sig igenom min kropp. Trots att jag springer mentalt så lyckas den.

Inte kan jag säga någonting heller, för jag vet att det bara skulle göra det sämre för sambon att veta, veta hur jag mår och vad som händer. Bättre att ta det ikväll, när det inte längre finns några måsten för honom, när han kan slappna av och tänka på annat. Jag som hoppats på att det skulle bli en bra dag, nu när jag fått en bra medicin och allt. Men icke. Varför skall jag få det för, det kan ju vara dumt.

Det spelar ingen roll hur fort jag springer nu, för den är fast i mig. Får mig att fundera över vad som kommer hända efter vi haft nätverksmötet i morgon, om jag kommer rasa desto mer, eller om jag håller mig stabil. Sist så blev det inläggning någon vecka efter, och jag kan erkänna att jag är lite rädd för att det skall hända igen också. Tänk om det blir så, vad skall ske, vad stöttar upp och vad kan alla andra hjälpa sambon med? Kanske skall ta upp det i morgon, kanske är lika bra att alla får veta vad som hänt och vad som sker. Rädslan är mer för hur allt kommer att gå för alla andra utom mig. Jag vet att jag klarar mig inne på psyket, det är inte några som helst problem. Men det är jobbigt för de jag lämnar hemma, för de som måste fixa vardagen utan mig. Och jag vill inte sätta någon där igen. Det är ett helvete. Men det kanske inte blir så, kanske klarar jag mig, kanske kommer allt förbli som det är.

Hur skall jag ta mig ur detta? / Bara vara Jag

Hemma själv.

Tankarna snurrar runt, och jag vet inte riktigt hur jag skall få tiden att gå. Men på något sätt, så kommer det att gå. Tankarna snurrar runt, och vägrar sluta. Konstiga tankar, som jag inte har någon aning om varifrån de kommer. Fullt av ”tänk om jag skulle”, och mer blir det. Testar och funderar kring de tankar som kommer, men kommer ingen vart med det. Kan inte lösa några av mina problem.

Skulle ha jobbat idag, men nä, jag är inte i form för det. Att jobba med folk som själva har psykiska problem, är inte riktigt vad jag klarar av just nu, speciellt när jag knappt kan le, eller ens se glad ut. Mitt språk hänger inte ihop, jag snurrar runt i mitt tal och virar in mig i saker och ting. Den röda tråden är helt borta.

Att alla snackar skit om mig, tror jag helt och fullt, inte minst på jobbet. Där minsta lilla fel kan bli till någonting stort, då det handlar om människor som måste följa en rutin och fasta strukturer. Att jag då tappar ord, säger fel saker och inte riktigt hänger med i det som sägs, fungerar inte. Det skulle sluta med att jag ligger nedslagen på backen.

Men vad skall jag göra då? Hur skall jag lyckas ta mig ur detta?!

Ingenting än / Bara vara Jag

Nä, här har det ännu inte hänt någonting. Visserligen har jag en hel del sammandragningar, och jag tror att jag har fått någon form av “mensvärk” eller vad en skall kalla det. Den kom i natt, och sitter fortfarande i. Det är 9 dagar kvar, tills det är beräknat, och nu är äntligen väskorna packade. Skall bara komma ihåg att ta med dem sedan när det är dags.

På ett sätt så hoppas jag att det kommer att ske snart, men samtidigt så får det gärna vänta lite till. Är inte riktigt redo tror jag. Eller så vill jag bara inte vara redo, då jag vet vad det är som väntar =p Knepigt det där.

Annars är det väl som det är  här.

Barnen har åkt till sin fader, och sambon jobbar ett par dagar i veckan. Jag borde plugga men kommer alltid på andra saker som är mycket intressantare att göra (för tillfället) som att tvätta och diska.. Som annars skulle bära emot väldigt mycket att göra. Men när en vet att det finns en hel del saker som en har press på sig att göra, då är det svårt att låta bli de saker som faktiskt kan vänta.

Har dock väldigt lite ork, därför det inte skrivs så mycket här för tillfället.

Men kramar till er alla som läser, och jag kan nästan lova att det kommer en uppdatering sedan när det är dags!