Jag mår skit / Bara vara Jag

Det ifrån igår sitter kvar. Det försvinner inte. Trots att jag fick sova bra i natt. Jag kan inte sluta tänka på det. Vet inte hur jag skall göra för att bryta.

Igår rullade tårarna. Sakta ner för mina kinder. Undrar om det kommer bli så igen,  nu är boendestödjaren kommer. Undrar om jag kan släppa fram allt som är. Vet inte om jag vågar. Kanske kommer masken med leendet fram för att dölja det som egentligen är. Vi får väl se. Jag skulle egentligen ha gått och tränat nu på morgonen, men jag har ingen kraft till någonting alls. Kanske kan jag göra det senare, återstår att se.

Allting blir sabbat när saker händer. Det får liksom aldrig vara lugnt. Aldrig duga som det är, utan det skall hela tiden komma nya saker. Jag klarar knappt av att se på hunden, jag har så dåligt samvete. Visst, hon har inte ont och det verkar inte klia, men ändå =( Jag vet inte vad jag skall göra.

Sitter i soffan. Tiden går snabbare än vad som känns. Den rusar fram, trots att jag inte gör någonting speciellt.
Jag har funderingar på att stänga av telefonen ett tag, för jag orkar inte prata med människor just nu. Kanske bara skall ha igång smsfunktionen. Slippa höra andras röster, slippa tänka på allt en säger fel, att inte behöva komma med svar precis på en gång. Men jag vet inte. Vi får se. Försöker vara inne på FB mindre än vad jag brukar. Jag orkar inte med allas glada inlägg. Skrytinlägg. Sådana som får mig att känna mig värdelös, för vad jag lyckats bidra med? INGENTING. Alls.

Det blir så solklart i sådana situationer. Att alla andra är bättre än mig, för att de lyckas i livet. Här, i det här hemmet, stjälper vi allt som ges till oss. Det räddar oss inte.

Dag två / Bara vara Jag

Andra dagen med kalas. Jag är helt färdig. Kommer sova som en gris.
Jag tycker inte om när det är kalas för flera, det är så stort tryck på vad presenter har kostat, hur ”fina” de är eller hur mycket tanke som är nerlagt i det. Paket gavs till höger och vänster, fem stycken som firades, och det märktes verkligen vilket stort byte av pengar det var. Egentligen kunde man ha skitit i det hela.

Självklart räckte det inte med saker där. När vi kommer hem, säger sonen, att han tycker att det känns som att han har ett hål i ena tanden. Det var inte bara ett hål, det ser ut som att det saknas en bit. Jag föll åtta trappor ner. Inte vad jag orkade med dagen innan de skall åka till sin pappa. Jag får ringa honom eller någonting. Det kommer bli så mycket skit för mig! Jag orkar inte! Det räcker nu. Och detta är heller inte någonting som bara går att skriva i ett sms.
Ringer nu, får se hur det går

---

Aja, det gick hyffsat. Men då med tanke på att han inte har sett hur hålet ser ut. Det kommer komma ett samtal om det, jag är säker på det.
Barnen skall vara borta i tre veckor. Samtidigt som det skall bli skönt och med välbehövd vila, kommer det bli svårt. Veckan som kommer nu, skall sambon jobba fyra dagar, och det kommer ta på mig. Även som minstingen är på dagis. Jag vet inte hur jag skall lyckas med dagarna utan ångesten som kommer. Boendestödet kommer iofs tre eller fyra dagar nästa vecka, så det är någonting varje dag. Men jag börjar få hjärtat i halsgropen redan nu.

Jag vet inte vad jag skall göra nu. Hur jag skall fördriva timmarna tills det är dags att sova. Jag vet ingenting. Allt bara snurrar, utan att ge något svar. Så mycket ångest som inte vill ge med sig.

Några dagar som gått / Bara vara Jag

Och jag är fortfarande kvar på samma plats med samma premisser.  Får gå ut fyra gånger om dagen, och då en timme i taget. Skall försöka få det ändrat till en TG5, som gör att jag får gå ut varje timme som går, mot att jag kommer och visar upp mig emellan. Blir så mycket enklare då.

De håller på att trappa ner mediciner på mig, och jag vet inte riktigt varför. Igår fick jag till och med ta en spruta i skinkan för att jag hade så mycket ångest. Det var inte Stesolid, utan mer som Lergigan fast i injektionsform. Kommer inte ihåg vad det hette.

Dagarna går sakta och jag ritar och har mig. idag är första dagen som jag har med mig datorn, så passa på att fråga saker och ting om ni har något ni vill veta. För jag har inte mycket annat att göra..

 

Psykjouren här kommer vi / Bara vara Jag

Jo, det blir en tur dit idag. Först skall sambon bara iväg med barnen samt lämna blod borta i Solna, sedan kommer han hem igen. Vi pratade om det igår, och kände att det börjar bli dags att göra någonting åt situationen som är. Samtidigt som  jag inte vill läggas in, så vill jag det. Ha de kala väggarna, inget som stör visuellt, och tydliga rutiner där jag vet hur allting fungerar. Kanske är det precis vad jag behöver för ett tag.

Jag drömde om det i natt, att jag blev inlagd. Fick då höra att den bra läkaren har slutat, att de alla sörjde det. Jag hoppas att så inte är fallet. Där emot så vet jag inte riktigt till vilken avdelning jag vill komma till. Båda har sina fördelar, eller alla fyra iofs. Men det är två som är riktade till min ålder mer. Den ena får en ha sladdar och sådant framme, så mobilen kan laddas när som helst osv, på den andra är det inlåst, men bättre personal och de är trevligare. Men vi får se, jag är inte där än. De kanske helt enkelt skickar hem mig, vem vet. Dock hoppas jag att så inte är fallet. Att få ligga inne någon natt eller två, rensa hjärnan, bryta allt som är just nu. Något behövs göras.

Varannan dag / Bara vara Jag

Varannan dag kan jag klara av att göra saker, dagen efter blir till att spendera i soffan, sovandes. Det märks att jag gjorde saker igår, att jag inte bra satt still. Det resulterade i att jag sov som en stock här under dagen. Jag vaknade halv tre, och hade då 26 missade samtal från dotra som försökt få tag på mig. Inte så lyckat, då känner en sig inte som en bra mamma. Som tur var, så var det inget viktigt.
Måste komma på att höja volymen när jag lägger mig ner för att sova

Har i alla fall varit ute med hunden nu, trots att hon egentligen helst ville ligga i gräset och mysa. men inte när jag är med inte!! Ett litet tag, men jag låter henne inte ligga där i evigheter inte.

Och jag som hade tänkt göra ostpaj till middag idag. tyvärr tog vi slut på osten igår, och vi har inte speciellt mycket mjölk och vi har ingen skinka.. Känns som att jag måste ta mig och handla, om inte sambon kan göra det när han slutat jobba.. Vi får se hur vi gör. Skall försöka få tag på honom och se vad han tycker. Skall jag handla, så blir det på den dyra affären, antagligen, om jag inte tar mig ner till centrum och möter upp sambon där.. Ja.. uppskrivna tankar i den ord de kom. Inte så intressant för er, men ett sätt för mig att kanalisera mina tankar. Förlåt. Men det är min blogg och allt jag skriver är inte intressant.