Svårt att andas Svårt att hålla kontrollen Svårt att tänka klart Svårt att förstå vad som sker Svårt att sortera Svårt att fokusera Svårt att genomföra det som måste göras Jag hatar det. Det är för mycket. Oavsett vad jag gör, så är det alltid för mycket. Hela tiden!! Jag har så mycket oro i […]
Jag vet att mina bloggar är väldigt egocentriska. Jag har tänkt på det både från och till, men det finns också en anledning till att de är så. Detta är mina platser att vräka ur mig allt som händer under dagarna, allt sådant som barnen inte skall höra eller se. Men, jag tänkte ägna lite […]
Visst är det lätt att känna? Värdelösheten kommer när vi minst anar det, för saker vi egentligen inte skulle behöva känna någonting för. Simpla saker, som vi kanske vill unna oss, men som vi inte tycker att vi förtjänar. Saker vi vill göra, men inte tycker att vi bör, för tiden bör vi lägga på […]
Jag har börjat på praktik. Det känns lite dumt att vara över 30 och säga att en praktiserar, men det är ju det jag gör. Eller någonting sådant. Då jag inte är riktigt redo för att börja arbetsträna åt min arbetsgivare, så har jag praktik via kommunens IPS. Nu är det väl inte heller så […]
Sådan är jag, och det skapar ibland en del problem. Senast igår märkte jag det. Sambon hade sagt tidigare, under sommaren, att han skulle ta hand om minstingens besök på bland annat logoped, då jag sprungit fram och tillbaka med de två andra barnen. För mig betyder det, att alla besök skall täckas av honom, […]
Som det känns 
men du är himla bra på att formulera dej …men visst motstånd dyker upp ändå ..tyckte jag såg att du skrev nåt om graviditet ..har jag rätt ? Jag önskar att jag hade bloggat under nån av mina graviditeter ..så jag unnat följa den där tiden .Nu minns jag nästan inte nåt och det känns trist .Men det är möjligt att jag också hade tyckt att jag mått för dåligt att skriva.Det blir ju extra krav man känner ..att man borde må så himlaa bra ..då ..men sanninen är ju att många har jobbiga graviditeter
Tack, jag önskar bara att jag ibland kunde sätta mig ner och skriva på en gång, istället för att tänka hela inlägget i skallen..
Det är en pågående graviditet här, har kommit in i vecka 26, så det är egentligen inte allt för lång tid kvar. Jag önskar också att jag hade skrivit ner mer om hur jag mådde under de första två graviditeterna. Den första har jag ganska så stor koll på, där minns jag det mesta. Men ifrån den andra.. Ja.. Där finns det inte alls mycket kvar ifrån. Vet inte om jag mådde illa, eller om jag hade ont, inte hur jag mådde psykiskt eller vad jag gjorde under den tiden. Kommer inte ihåg någonting alls.
Håller med dig om det där, om att en förväntas att må så jäkla bra. (Haha, tror att det var det jag hade tänkt att skriva ett inlägg om! Tack för påminnelsen, nu skall vi bara se hur länge jag har kvar den tanken i skallen.) Och jag skall väl inte säga att jag talar om för alla hur jag mår, men vissa visar jag mer för. Men de verkar bli så förvånade när en säger hur det egentligen är. Och ”det är väl underbart att vara gravid?” frågan.. Haha. visst det är en underbar känsla, men allt som hör till, och som går utanför men som ändå påverkas av graviditeten.. Ja.. Du förstår nog vad jag menar. Tyvärr hör en ju oftast om de människor som har en bra graviditet.. Eller så väljer de att endast berätta om det som är bra.
Hoppas att allt är bra med dig i övrigt.
ja visst är det ruggit hur mycket låtsas det är runt graviditeter !!
jag skulle inte skriva nåt alls om jag hade några krav på mej med bloggandet ..så skriv på du bara ,på det sätt som gör att det känns som om det underlättar ditt liv nu ..som du har lust eller ork med just i stunden ..helt enkelt ;)
hur kan man ha fått för sej att graviditeter skulle vara nåt man bär på utan att det tar en massa krafter ..och att man behöver extra hänsyn och omsorg ..vara ombonad av trygghet ..nej nu ska man skutta omkring och vara glad till sista dan ..som om det inte var nån match alls ..makabert är det ..och de där föreställningarna i sej gör ju det värre …
**nja så bra med mej är det väl inte ,men jag står tillsvidare oftast ut med att ‘det är som det är’ men tack för omtanken
Samtidigt som en inte vill att alla skall veta om hur jobbigt det är, så är det ju ändå några som ”måste” få reda på sanningen. Dock är det lättare att haspa ur sig allting jobbigt i text, för mig. Barnmorskan, psyk, osv, får inte alltid se hur jobbigt det egentligen är, tyvärr. För det är personer som skulle behöva få veta om det. Jag har i alla fall sagt till om hur jag mår nu, och att jag antagligen skulle behöva något ssri preparat under resterande del av graviditeten, skall prata med en av psyks psykiatriker efter påsken, se vad han säger.
Men tyvärr är det ju inte alltid lätt att säga hur det egentligen är, speciellt inte när en ”tror att en klarar sig så bra själv”.. Där är nog min spärr. Och varför skall jag tynga ner andra om hur jag mår? Det tjänar väl ingen på? Ungefär så. så det kanske inte är så konstigt att en oftast får höra om det positiva med graviditeter.. Tabut över att tala om hur det egentligen är, eller de jobbiga stunderna, ligger tungt tror jag.
**Det är som det är. det känner jag allt igen =/. Men ändå bra att du, oftast, kan stå ut med det. det är i alla fall något!
ja visst ska du vara varsam med vem du berättar vad för ..tabun är inte att leka med
**men det kan vara så livsviktigt med att ha en kanal för öppenhet nånstans .. lycka till med vad du än bestämmer dej för :)
Visst är det så! Utan att kunna berätta någonstans hur det egentligen är, skulle jag förgås, så bloggen är bra ;) Där kan jag bara vara, när det behövs. =)
och det betyder inte att man sen efteråt inte kan ara glad för barnet ..osv.