Det går fort ibland, eller nu. Jag tror inte att jag riktigt hänger med. Sonen har börjat ny skola, dotra går i skolans jobbigaste klass (enligt lärare) och minstingen verkar trivas som fisken i vattnet. Själv går jag på praktik två dagar i veckan, för att kunna jobba upp mig lite innan det är dags för arbetsträning via arbetsgivaren. Samtidigt skall jag ha boendestöd, klara av att fixa hemma, kanske gå och träna de dagar kroppen tillåter, gå på möten med skola och läkare, och alla andra sakers som hör vardagen till då det finns en del funktionsvariationer i familjen. Livet är helt underbart ibland.
Men jag tror att det går framåt. Sakta. Det är bara sömnen som spökar ordentligt. Har fått några tabletter som innehåller melatonin och är depotabletter, vilket borde göra att jag får en bättre sömn än vad jag har nu. Men ännu har de inte hjälpt. Två nätter har gått, och visst, jag somnar nog snabbare, men jag vaknar likförbannat efter någon timme och kan inte somna om. i natt låg jag nästan vaken i tre timmar. Kollade Facebook, skrev lite kommentarer på sådant jag missat tidigare, läste lite på omtalat, snurrade runt lite helt enkelt. Sen gav jag mig själv lite Reiki healing, och då somnade jag nästan innan jag var klar. Jag ansåg att jag var klar när jag började dåsa bort.
Skall se vad jag skall hitta på idag.. några timmar framöver är sambon borta, och minstingen är hos sin farmor till i morgon. Lugn och ro helt enkelt.
Som det känns 