Hur länge till jag orkar mitt i allt detta.
Hur länge kommer jag orka kämpa för barnen, om jag inte kan hålla uppe mig själv. Jag ser ju vad som händer. Mitt självskadande har ökat. Jag har sår på händer och i pannan. allt intygande, att jag inte kan. att jag inte orkar. att jag inte är tillräcklig för något. Det visar ju sig vara sant. Om och om igen.
Allt går i ett. Jag vet inte riktigt vart jag är på väg heller. Det är så många saker som måste försökas fixas till. Lärare som skall meddelas om barnens försenade/oinlämnade uppgifter, människor jag skall ta kontakt med, på grund av att jag i nuläget inte klarar av att arbetsträna. För att jag sjunkit så lågt igen, att jag inte riktigt själv vet vart jag har tagit vägen. Eller jo, jag vet vart jag är, och vart jag är på väg. Men vägen dit, är fan inte lätt!!
Jag förstår inte hur tiden har gått så fort som den har gjort. Att detta år snart redan är slut. Hur hände det? Jag vill inte ha jul, eller nyår. Jag orkar inte. Va FAN. Ångesten har redan börjat, och den blir värre och värre. Sakta men säkert byggs den upp, för att sedan hamna någon stans utom kontroll. Och det krävs bara småsaker. Sådant som inte kan hanteras nu. Som jag inte vet hur jag skall hantera.
Jag är bara trött. Just nu. Jag vill sova. Kan inte somna på kvällen, och det märks nu.
Som det känns 