Okej, nu får vi se vad som händer.
Har varit i kontakt med den psykiatriska jourmottagningen här, och väntar nu på att få se om någon ringer upp. Jag mår skit. Är totalt nere i botten, och känner att jag inte kommer någon stans. Hur jag än försöker, så kommer jag inte lyckas att ta mig upp. Inte till en stabil nivå.
Häromdagen lyckades jag riva mig så pass på fingret, att jag nästan tog mig igenom under huden. Smörjt med antiseptisk salva, och hoppas på att det inte skall bli infekterat. I fredags var jag nära att ta mig an några tabletter, för att komma ifrån.. Inte för att dö, utan för att få lite frid.
Och jag vet inte var ifrån det kommer!!
Han på jourmottagningen var i alla fall väldigt trevlig. Frågade om jag ville bli inlagd, men jag sa att det var på gränsen. Vi får helt enkelt se, om någon ringer upp, eller om det får gå ett tag till. Jag vet inte jag.. Va fan. Om jag blir inlagd, hamnar allting på sambon. Så kan det inte vara, så får det inte vara!!! Helvete också! Jag orkar inte. Hur jag än vrider och vänder på det, så är det han som påverkas av det. På ett eller annat sätt. Och visst, det är han som påverkas av att jag mår dåligt, så är det. Jag tar åt mig av allt som sägs, tror att alla viskar bakom ryggen på mig, kaostankar, katastroftankar, och allt annat svämmar över och jag känner mig mindre och mindre…
Som det känns 