Ja, jag har jävliga problem just nu. Jag skapar en blogg, i tron om att jag kommer att börja blogga där istället. Men nä. Inte en chans. Jag insåg hur trist det är att börja om på nytt, när man faktiskt har en blogg som är hyfsat bra. Där det flyter på och dit besökare hittar. Så jag raderade den andra, även om jag tyckte att namnet var rätt så bra. Får se om det kanske blir några ändringar i framtiden.. Återstår att se.
Men det är inget vidare med mig. Har flera gånger funderat på att lägga in mig på psyk, fick till och med frågan om jag ville göra det i måndags eller tisdags när jag ringde. Men dock sa jag nej. Inte för att jag tror att jag är till så mycket hjälp här hemma. Från och till kan jag inte prata, eller om det är så att jag inte orkar. Istället så snurrar det runt i skallen på mig, saker kommer inte till rätta. Jag glömmer bort vad ord heter, saker tar tid att säga och att göra. Och kroppen motarbetar mig. Låter som himmelriket? Jajjamensan. Verkligen. Har dock inte skadat mig någonting, mer än river på naglar, och spänner ryggen lite extra när det blir för jobbigt. Det känns ibland som att jag skall försvinna, att jag tynar bort. Men mest av allt, så är det känslan av att göra fel. Hur man än vrider och vänder på det, så känns det som att allt är mitt fel. Även om jag vet att så inte är fallet, så är det svårt att gröa någonting åt tankarna.
I veckan väntar egentligen jobb. Men jag tror inte att jag kommer att palla. Jag måste få hjälp. Någonting är inte som det skall. Folk verkar tala bakom ryggen på mig, både på jobbet och ute. Oavsett vad jag gör, så blir det helt enkelt fel. Eller, ja, ni kanske förstår vad jag menar. Det är så det känns. En känsla av otillräcklighet, förstörelse och förvirring.